2014
SN recencerar årets revy: ”Energisprut på scenen i Gnesta”
Och P4 Sörmland fick också ett besök av Gnestarevyn.
Och så här tycker publiken: ”Måste ta tillfället att tacka så himla mycket för en fin föreställning i lördags. Ni är fantastiska!! Det är med stolthet jag går ut från Elektron. Tänk att människor i Gnesta kan åtstadkomma detta! Härligt! Hoppas ni alla känner stödet från oss i publiken och får kraft att fortsätta så att det blir fler avgångar?
Nu till vardagen. Den är inte så dum den heller.”
2011
SN recenserar Gnestarevyn
Gnestareyvn 2011
Regi: Marcus Höök
Scenografi: Niclas Zander
Medv: Anna von Bredow, Anne Jonsson, Eva Lysell, Carina Nilsson, Mats Hammarlöf, Bengt Landin, Fredrik Gustavsson, Jesper Hammarlund, Mattias Holmström
Musiker: Anders Wolf, Sigbjörn Fant, Hannes Beyer, Alf Malmsten
Elektron, Gnesta
Hittar rätt bland kuberna
Förra året var det 20-årsjubileum, stort och påkostat. Hur slår man något sådant? Kanske genom att göra något helt annat?
Eller också gav det sig självt, när det till detta år bara blev nio personer i ensemblen.
Men först fick jag lite skrämselhicka. Har halva gänget hoppat av? Eller i vart fall tagit paus? Hur ska det då gå med Gnestarevyn?
Lugn bara, det gick riktigt bra med premiären i lördags kväll. Det mesta handlar om Gnesta på olika sätt men riktigt elakt blir det bara ibland, mer av mysig vi-känsla av trivsamhet tillsammans på en liten ort.
En del saknade jag av det invanda med krumeluriga gubbar och snipiga kärringar, spadar och gummistövlar, traktorkepsar och skämt om hembränt i Gåsingeskogarna.
Samtidigt är det roligt med nya grepp och föryngring. Priset man kan få betala är att i vart fall premiärpubliken först inte hängde med riktigt på Facebook-jargongen, ett bra nummer dock.
Och de som är kvar är nu desto tajtare och har vuxit med uppgiften, lånat en del texter men mest skrivit egna och repeterat flera månader.
Så sitter spelet också, och alla vet vart de ska flytta de mångfärgade kuberna till nästa nummer. Denna originella scenografi fungerar hur bra som helst och fort går det mellan numren när alla hittar rätt.
Och så har gänget sett till att revyn hänger ihop genom att vi flera gånger får möta två unga par som möts på stan och sedan bjuder hem varandra, bland annat till en garanterat överraskande julklappsutdelning.
Inte lika bra fungerar det sammanhållande greppet i andra aktens ordlekande, härligt crazy i och för sig men lite borde strukits. Det nästsista svengelska numret på Gran Canaria är skickligt gjort och kan motiveras av hur skämmig pappa och retlig tonårstjej inte går ihop. Men idén är gammal och numret blir faktiskt en antiklimax mellan alla lyckligt sjungande Gnestabor och den riktiga finalen.
Revyns andra starka sidor då? Jo, kläderna som utstrålar fest och glitter. Och musiken som föregriper och kommenterar det vi ser. Sången fungerar också bra, solo och i kör, med plus för sången i stämmor. Gastronomiska körens hyllning till traktens alla matställen är dessutom komiskt och precist iscensatt.
I en jämn ensemble vill jag lyfta fram Carina Nilsson och Anna von Bredow, så energiska och säkra att jag vägrar tro att de är nya på scen.
Fride Jansson – Södermanlands Nyheter
2010
Vid Gud, jag tror de gjort det!
Så inleder Sörmlands Nyheter sin fina recension av premiären på Gnestarevyn 2.0.
Läs hela texten på sn.se
